Förskolestart
3-åringen tycker mycket om dagis och har längtat efter sina kompisar hela sommaren. Lite sympatiledsen var han dock tvungen att vara när storebror ju så tydligt visade att det inte var kul med förskolestart.
Efter första dagen var dock båda killarna nöjda och glada. 3-åringen pratade hela kvällen om en ny kompis, Siri som han minsan både kramat och pussat. Härliga tider! Min goa kramiga lätt till sinnet och positiva pojke. För honom är allt svart eller vitt. Antingen älskar han något eller så älskar han det inte!
Idag var det tredje dagen och 3-åringen skuttade glatt in. 5-åringen grät hela vägen till dagis och ville inte alls. På frågan om varför han inte ville svarade han att han skulle sakna mig. Vi pratade om att man kan sakna varandra men ändå vara glad och att det faktiskt kan vara mysigt att sakna varandra och sedan ses igen väldigt snart. Jag sa att jag också saknar och längtar. Han höll inte alls med om det och tyckte enbart att jag var dum som tvingade honom till förskolan. Han kändes nästan lite deppig. Så svårt det är att vara förälder i dessa lägen. Vad är rätt och vad är fel? Ska han få en dag hemma eller ska vi bara köra på in i rutiner? Magkänslan säger mig att rutiner är bäst och att han har kul på förskolan!
Inte kollat din blogg på länge, visste inte att du skrev fortfarande, kul! Tröstande att höra om M, precis sådär är Olof också! Förändringar är ingen hit, blir intressant detta med bebis om ngn månad, hur tog M det? Kram på er och hoppas nk kryat på er från alla sjukor och att du får vila lite snart!