När två blir tre och mamman behöver klonas

Vilken utmaning det är att tillgodose allas behov just nu. En bebis som vill ligga vid bröstet 24 h om dygnet, två storebrorsor som säger " Varför leker du aldrig" och "jag saknar dig mamma". Det hugger som ett spjut i mammahjärtat.  Dåligt samvete jämt. 

Dålig nattsömn med orolig skrikig bebis i helgen. Ger såklart sämre tålamod och arg mamma. 

Igår hade vi en mysig dag med picnic på stranden och simmärkestagning för pojkarna. Jag förespråkade att märkena skulle få sitta fastnånade så att de inte försvann på vägen hem. Det tyckte inte 5-åringen. På väg hem i bilen tappade han ett av sina märken inte mindre än tre gånger.
Sista gången hittade vi det inte trots att vi letade överallt, på golvet och under sätet. Han grät och var förtvivlad. Då reagerar denna helt irrationella mamman med att bli arg och säga att han fick skrika klart där ute med pappan och slängde helt sonika ut ungen till pappan i trädgården. Ja, jag skäms något oerhört. Och ja, han hade rätt att vara ledsen. Jag sa förlåt och att jag var dum och trött och allt det där. Sedan hade vi en sedvanlig nattning med massor och stök som slutade med att mamman skrek igen och sedan grät i sin ensamhet resten av kvällen. 

Fy vad tufft det är ibland. Jag vill göra allt rätt men ibland blir det bara helt fel. Känslan av att vara världens sämsta mamma är total! 

Två stolta killar med simmärken
↑