Full av beundran för alla som blivit trebarns mammor före mig!
Blivit trebarnsmammor!
Flerbarnsföräldrar borde få en guldmedalj när alla barn flyttat hemifrån, förhoppningsvis hyfsat välartade utan att ha blivit vare sig kriminella eller drogberoende. Kanske är det föräldrarna som är drogberoende vid det laget!
En av fördelarna med konstellationen 3 barn, är att föräldrarna håller sams. Enad front för att överleva dagen! Skulle man ändå känna för att skrika lite på varandra så hörs det ändå inte i det allmänna sorlet av avkommornas vrål. Dessutom känns det lite onödigt att gå i klinch med den enda i familjen som verkar vilja samarbeta lite iallafall och inte skriker nej och slåss. Ok, det är mest 3-åringen som skriker nej och slåss.
5-åringen skriker mest över orättvisor såsom att 3-åringen får välja jordgubbsjoghurten till frukost. Att 5-åringen igår förhandlade sig till just denna joghurt med ett löfte till lillebror att vi skulle köpa nya och att lillebror skulle få den idag, det har han helt förträngt! NI ÄR ORÄTTVISA! Ska skriva till det där ormjoghurtföretaget och fråga hur de tänkte när de gjorde småjoghurtar i olika smaker, det leder ju enbart konflikter. Enbart småjoghurtar i jordgubbssmak tack!
En annan sak 5-åringen gör som är lite besvärlig är att han tar alla våra nycklar. Bilnycklar, dörrnycklar och allt annat som i hans värld ser värdefullt ut eller som ser ut som guld. Det kan vara små minneskort, pengar, knappar till kavajer, you name it. Detta gömmer han i sitt kassaskåp som han i sin tur gömmer på olika ställen i huset.
3-åringen är däremot arg mest hela tiden. Han har drabbats av en 3-års kris som i kombination med en bli storebror kris är väldigt besvärlig för honom att hantera. Han kan allt själv och ska göra allting själv. Allt är fel hela tiden och livet är allmänt emot honom. Mormor får inte titta på honom och farmor får inte sitta med vid matbordet och mackan är fel och han är allergisk mot mjölk och de skorna vill han inte ha.
Bebisen är underbart enkel. Äter, sover och bajsar. Hur kunde man tycka att det var stressigt med EN liten bebis? Förmodligen för att omställningen var väldigt stor från att bara ha sig själv att ta hand om till att ha en liten som är beroende av omhändertagande 24 timmar om dygnet. Nu finns det ingen omställning. Man tar hand om under dygnets alla timmar. En eller tre. Egentid nuförtiden är de enstaka tillfällen då man råkar hamna i badrummet ensam. Och då är det nästan som om man vill öppna dörren och ropa "hallå, var är alla? Är det ingen som ska vara med här inne?"
Men vilket underbart liv. Så mycket kärlek till dessa små huliganer att det svämmar över. Man skulle lätt välja detta om och om och om igen. Kanske lägga in en paus på 10 minuter härochdär dock....
Mitt i prick!! 😙💓