Trötthet, lycka, tårar och en öroninflammation
En tuff förmiddag på jobbet där det kändes som om inget gick min väg alls. Satt kvar över lunchen för att bli klar och sprang (iallafall nästan) till bilen 13:15, vrålhungrig, för att hinna till tillväxtultraljudet 13:45. Och jag funderar över varför jag inte gått upp något i vikt de senaste 10 veckorna? Grät halva vägen hem av trötthet, hunger och känslor av otillräcklighet.
Bebisen var iallafall normalstor och såg ut att ha runda goa kinder. Väldigt lik Valdemar faktiskt! Och så fin! Med en stortå i munnen. Så då grät jag lite till, av glädje!
Hem och sov 20 minuter. Hur trött är man när man har 20 min över och somnar direkt?
Hämtade hem två killar på dagis varav den ena grät förtvivlat av smärta i ett öra. Tur att maken/pappan är örondoktor. Mot pappans jobb! Undersökning, panodil och antibiotika. Lillebror fick också en undersökning på eget önskemål.
Matheus på väg till sjukhuset:
"Min pappa är världens bästa, han kan allt, bygga lego och fixa när man har ont i örat. Mamma du är också bra för du är bäst på pussar och kramar"
20:30 och mamman säger godnatt och håller alla tummar för att alla familjemedlemmar ska få en god natts sömn!